Under konferensen ”The Future of Journalism” på Cambridge University (som vi båda besökte förra veckan och bland annat presenterade vår studie om bloggar och ekonomijournalister – se vårt inlägg om detta på Memacs projektsajt och där finns även pappret att ladda ned för intresserade) diskuterades betydelsen av ny teknik och nya sociala medier för dagens journalistik. Att sociala medier har en betydelse för vårt samhälle råder det inga tvivel om. Frågan är dock hur och på vilket sätt denna nya teknik har relevans?
I Svenska Dagbladet den 15 september kunde vi läsa att ”Sociala medier avgjorde valet”. Artikeln redogjorde för betydelsen av sociala medier såsom Facebook, Twitter och bloggar i det norska Stortingsvalet. Av artikeln framgår att dessa medier användas flitigt av Arbeiderpartiet i valkampen. Jens Stoltenberg säger till SvD att de sociala medierna gjort det enklare att komma i kontakt med väljarna. Vi vet att sociala medier länge har spelat en stor roll i den politiska världen i USA – inte minst i samband med Barack Obamas valkampanj. Arbeiderpartiets lyckade användning av sociala medier visar att dessa kanaler nu har etablerats på allvar även i den nordiska politiken – och vi kan räkna med att de kommer att spela en stor roll även i nästa års val här hemma (även om Kullin är kritisk med tanke på den begränsade användningen bland partitopparna).
Det norska stortingsvalet väcker inte enbart frågor om förändringar i medielandskapet och om journalistikens utveckling. Det ifrågasätter även traditionella mediers roll som tredje statsmakt. Idag tycks det som att den tredje statsmakten i lika stor utsträckning verkar på webben i form av engagerade medborgare, företag och intresseorganisationer. Har de traditionella mediernas roll som budbärare mellan politiska företrädare och väljare spelat ut sin roll? Utvecklingen på webben gör också att det växer en mer interaktiv politik där dialogen mellan politiker och väljare sker direkt i stället för via tryckt press och tv-sändningar.
