Varför skänker företag så lite pengar till välgörenhet?

Det var en av de frågor som ställdes på Stiftelsen för insamlingskontrolls (SFI) årsmöte fredagen den 9 februari. På årsmötet samlades SFI:s medlemmar som består av föreningar med 90-konton. SFI är en ideell förening som granskar 90-konton såsom Rädda barnen, Röda korset, Cancerfonden med flera för att se till att insamlade pengar kommer dit de ska. Under senare år har privatpersoners donationer ökat men företags donationer har inte ökat i samma utsträckning. Frågan är varför? Karolina som var där för att tala om framväxten av företagens sociala ansvar kunde inte svara på denna fråga, däremot kunde hon berätta att intresset för frågor rörande socialt ansvar har ökat dramatiskt under de senaste tio åren. Intresset tycks dock inte ta sig i uttryck i ökad välgörenhet utan främst i andra former.

Under torsdagens workshop kom denna fråga också upp på agendan. Välgörenhet och sponsring är idag det minimum som företag gör för att ta ett socialt ansvar. De flesta företag börjar sitt sociala arbete genom att skänka pengar, men ju mer de kommer in i detta tankesätt desto större ansvar tar företagen, berättade Elisabeth Dahlin från Globalt Ansvar. Efterhand överger företag välgörenhet och börjar istället att arbeta mer aktivt med att lösa globala problem tillsammans med olika intresseorganisationer eller hjälporganisationer.

EU:s CSR-arbete - en fråga om protektionism?

Under torsdagens CSR Workshop väcktes denna fråga. Enligt Elisabeth Dahlin från Globalt Ansvar har EU:s CSR-politik tagit en skrämmande utveckling genom att den kommit att likna protektionism. Europeiska produkter marknadsförs genom att lyfta fram Europas goda arbetsvillkor till skillnad från andra regioners arbetsvillkor. Därigenom kan man diskutera om EU:s CSR-engagemang egentligen är ett sätt att säkra den europiska arbetsmarknaden genom att konkurrera ut icke-europiska varor som inte uppfyller samma krav på goda arbetsvillkor.

Liknande argument känns igen från diskussionen om huruvida utvecklingsländer gynnas eller missgynnas av märkningar såsom Fair trade/rättvisemärkt. Rättvisemärkning syftar till att skydda odlare från att få alltför låga priser samt ser till att odlarna har bra arbetsvillkor. Det vill säga även om världsmarknadspriset på kaffe sjunker under produktionskostnaderna så garanterar Rättvisemärkt att deras odlingar får ett högre pris. Kritikerna har emellertid hävdat att märkningar såsom Rättvisemärkt har för höga sociala kriterier som de lokala odlarna inte kan uppfylla, vilket medför att de riskerar att konkurreras ut av odlingar ägda av företag från industriländerna. Med andra ord kan sociala märkningar också komma att fungera som ett handelshinder snarare än ett stöd till utvecklingsländernas egna odlingar. Huruvida detta är fallet eller inte är föremål för en pågående diskussion.

Workshop: Hållbar utveckling och företags samhällsansvar

Idag träffades forskare från hela Sverige och diskuterade frågor om hållbar utveckling och företags samhällsansvar på Handelshögskolan i Stockholm. Värdar var Sustainable Research Group (SuRe) och Centrum för Tvärvetenskaplig Miljöforskning (CTM), Stockholms universitet.

Efter att ha hälsats välkomna av Björn Axelsson, professor och ordförande Ekonomiska Forskningsinstitutet (EFI) vid Handelshögskolan i Stockholm, sparkade dagens program igång på allvar med en presentation av Uno Svedin från Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas). Svedin uppmanade i sitt föredrag forskning att förstå ”sustainable growth” som ekonomisk tillväxt som bär hållbarhet som en del i sig, och inte, som Svedin ansåg att en del idag lite slarvigt ser på det som ekonomisk tillväxt som håller i sig.

Elisabeth Dahlin från Globalt Ansvar, Utrikesdepartementet, tog därefter över och presenterades deras syn på CSR. Globalt Ansvars definition av CSR är att ”minimera de negativa och maximera de positiva resultaten av företagens verksamheter” och Dahlin understryker att det handlar om kärnverksamhet – och inte välgörenhet – i första hand. De arbetar med frågor som rör CSR utifrån fyra huvudområden:

• mänskliga rättigheter
• miljö
• arbetsvillkor (grundläggande villkor för arbetstagare)
• korruption

Dahlin menar att företag som idag söker upp dem för att få hjälp i sitt arbete med CSR ställer sig inte längre frågan om de ska arbeta med detta, utan hur. Viktiga delar i ett svar till denna hur-fråga, enligt Dahlin, är följande:

• att högsta ledningen deltar
• att identifiera relevanta ansvarsområden (riskanalys)
• att identifiera intressenter (vem påverkar och vem blir påverkad?)
• operationalisera värdegrund och etisk policy i hela företaget
• transpararens, mätbarhet och extern rapportering

Resten av dagen ägnades till diskussion om dagens forskning inom området och vilka utmaningar morgondagens studier möter.