Internetmediernas sociala ansvar

Kulturnyheterna uppmärksammar ikväll ett intressant fall som väcker frågor om internetmediernas ansvar för yttrandefrihet och demokrati. Internetföretaget Yahoo har lämnat ut en användare till kinesiska staten och stäms nu i USA för att ha kränkt de mänskliga rättigheterna. Yahoo lämnade på begäran av kinesiska staten ut identiteten bakom en anonym e-postadress. Adressen tillhörde journalisten Shi-tao som kritiserat kinesiska staten genom att föreslå ett flerpartisystem. Shi-tao dömdes till 10 års fängelse.

Yahoo försvarar sig med att de inte har något annat val än att följa kinesiska statens direktiv. På Kulturnyheternas hemsida presenteras Yahoos svar på kritiken.

Yahoo! believes deeply in human rights. As a company built on openness, we strongly support freedom of expression and privacy around the world. Yahoo! believes there is no legal merit to this case, and we have asked the court today to dismiss it. As we demonstrate in our legal filing, as well as our recent request for views of the U.S. State Department, this is a political and diplomatic issue, not a legal one.

Yahoo försvarar sig med att de inte har något annat val än att följa kinesiska statens direktiv. Amnesty International har kritiserat Yahoos agerande. ”Vi skulle önska att företaget tog sig ur situationen på andra sätt och inte blir en medlöpare", säger Emma Sjöström, representant för Amnesty International och doktorand på Handelshögskolan i Stockholm till Kulturnyheterna.

Fallet med den kinesiska journalisten väcker frågor om vilket ansvar ett Internetföretag har för yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Andra företag som Google och Cisco har också råkat i blåsväder för att ha följt Kinas krav på censur. Men hur ska företag agera som å ena sidan bidrar till ökad demokrati genom att erbjuda medborgarna nya kommunikationskanaler men som å andra sidan gör det på en odemokratisk regims villkor? Fortsättning följer.

Unga välutbildade söker ansvarstagande företag

Enligt en ny engelsk studie anser yngre välutbildade personer att socialt ansvarstagande är viktigare än en hög lön.

More than one third of respondents to the survey said that working for a responsible employer was actually more important to them than the salary they earned, whilst 44 percent said that they would positively avoid an employer that had a bad reputation.

Resultaten presenteras på den engelska bloggen corporate social responsibility and resources.

Arbetsmarknad för CSR-specialister

I en artikel i Dagens Miljö konstaterar Tommy Borglund, tidigare journalist och disputerad forskare från Handels och idag CSR-konsult på Hallvarsson och Halvarsson att intresset för specialister inom CSR har ökat.Tidigare fick de ordinarie konsulterna arbeta med de här frågorna. Nu anställer företag folk som redan är specialiserade på området, säger Borglund till Dagens Miljö.

Och bloggen CSR i Praktiken hakar på med en sajt för dig som söker ett CSR-jobb.

CSR - lönsamt för alla och envar?

Söndagens första Agenda för säsongen har rubriken ” Om de goda företagen” och handlar om företagens ökade intresse för socialt ansvar och miljömässigt ansvar. Agenda fortsätter i samma anda som Veckans Affärer och lyfter fram företagare som berättar om kopplingen mellan lönsamhet och CSR.

Kvalitétschefen Eva Eriksson på Löfbers Lila, CSR-chefen på Scandic hotell, Jan-Peter Bergkvist och Carl-Henrik Svanberg, VD för Ericsson uttalar sig och bekräftar bilden av att socialt engagemang är lönsamt. Jan-Peter Bergkvist säger att Scandic vill vara ”en del av lösningen och inte bara en del av problemen”. Samtidigt som han bekräftar att ansvarstagandet begränsas av lönsamhetskrav, vilket kommer i uttryck av att Scandic väljer att inte servera krav-ägg på deras ekologiska krav-frukostar.

Att företag i större utsträckning kommunicerar ett socialt samvete och ett ökat ansvarstagande väcker många frågor om företagets roll i samhället. Är ansvarstagande efterfrågestyrt – vad händer då om efterfrågan ger vika? Sträcker sig ansvarstagandet så långt som till lönsamhetskraven? Är det lönsamheten som ligger bakom företagens ökade engagemang? Och är socialt ansvar verkligen lönsamt?

De forskningsrapporter som publicerats under de senaste åren visar på motstridiga resultat. I vissa fall menar forskare att socialt ansvarstagande är direkt kopplat till lönsamhet, i andra fall finner forskarna inga sådana belägg.

I sin avhandling om populariseringen av CSR i Europa argumenterar Karolina för att CSR etablerat sig som en ny trend i näringslivet som ett resultat av den retorik som omgivit etiketten CSR. Visserligen kan CSR sägas bottna i kritik som fördes fram mot företag under anti-globaliseringsdemonstrationer i slutet på 1990-talet, men minst lika betydelsefullt har affärspressens och affärskonsulternas presentation av CSR som en lönsam affärsstrategi varit.

Det finns emellertid indikationer på att det inte är socialt ansvarstagande i sig som är lönsamt utan att det snarare är att kommunicera socialt ansvar som är lönsamt – både för företagen och kommunikationskonsulterna. Agendas programledare konstaterar: ”Det är ett moraliskt ställningstagande men också ett försäljningsargument. Det går att sälja på moral.”

Vi konstaterar att även media kan sälja på socialt ansvar. Media fortsätter med att bidra till att föra upp CSR på näringslivets agenda genom att uppmärksamma dessa frågor. Intresset för socialt ansvar innebär inte enbart en möjlighet till bättre affärer för företagen utan även andra grupper kan profitera på det uppsving frågorna har fått, såsom konsulter, media och forskare.

Att kommunicera socialt ansvar utmanar

Den internationella affärspressen har länge intresserat sig för CSR-frågor (vilket exempelvis Karolina visar i sin avhandling och Maria, tillsammans med före detta kollegan Helena Buhr, skriver om i ett kapitel i en nyutgiven bok inom området). Nu verkar även den svenska ekonomijournalistiken på allvar ha fått upp ögonen för frågor som rör företagens sociala ansvar (se inlägg om Veckans Affärers temanummer och sommarens artiklar).

Diskussionen om medial publicitet av företagens sociala ansvar är något vi just nu djupdyker i då detta är temat för ett av kapitlen i vår kommande CSR-bok (som vi skriver tillsammans med Pauline Göthberg). Kort reflektion redan nu:

Å ena sidan finns ständigt större krav på företag att vara transparanta och berätta för omvärlden vad de gör – oavsett var i världen. Aldrig har det producerats så många redovisningar om allt mellan himmel och jord – inte minst om hållbarhet.

Å andra sidan skapar den mediala synligheten möjlighet till granskning. Vi har under de senaste åren sett en rad stora, svenska företag hängas ut i medierna för att de inte har uppfyllt kraven på socialt ansvarstagande. Inte sällan har det handlat om arbetsrättsliga frågor i utvecklingsländer (se ex. Uppdrag Gransknings program här och vad vi har skrivit om deras granskning av bl. a. Indiskas verksamhet här). Samtidigt är det just dessa företag som många gånger faktiskt har varit aktiva och uträttat konkreta förbättringar, om än inte nått ända fram.

Att utkräva ansvar via medierna görs med ett begränsat kikarsikte. Samma företag som faller inom ramen för mediernas dramaturgi oavsett om det gäller kvartalssiffror, lyckade utlandsetableringar eller skandaler - det vill säga stora välarbetade företag med kända varumärken och helst med produkter som mediepubliken kan identifiera sig med - får även stå till svars när ansvarstagandet inte räcker hela vägen. Medierna har aldrig ägnat företag med okända varumärken och tråkiga eller komplicerade produkter särskilt stort intresse. Chansen att de skulle börja göra det nu är ganska liten. Mediernas granskning av företagens sociala ansvar ska alltså också, hävdar vi, förstås därefter. För engagerade inom CSR-området kommer det att blir allt viktigare att zooma ut kikarsiktet för att även inkludera de företag som befinner sig i den så omtalade medieskuggan.

Ekonomijournalistikens spelregler i kortformat

Magnus Fredrikson, verksam vid JMG i Göteborg, har på uppgift av Sveriges Informationsförening sammanfattat de mest utmärkande spelreglerna för dagens ekonomijournalistik (med referens bland annat till Marias arbete). Den som vill få en uppdatering av läget rekommenderas att besöka Informationsföreningens hemsida.

Samhällsnytta för profitens skull?

I veckan delade Veckans Affärer för första gången ut priset ”Social Capitalist Award” till framgångsrika sociala entreprenör inom den ideella sektorn eller i näringslivet. Priset är instiftat med den amerikanska affärstidningen Fast Company som förebild. Priset gick till Percy Barnevik för hans engagemang i hjälporganisationen Hand-in-Hand som delar ut mikrolån i Indien och till Karin Stenmar och Annika Axelsson för deras företag Dem Collection som producerar kläder på ekologiskt bomull och med goda arbetsvillkor.

Priset annonserades första gången i det senaste numret av Veckans Affärer med titeln Ljusets riddare. På försättsbladet ses Annika Axelsson, grundaren av Dem Collection, och Hans Stråberg, VD Electrolux, lysande i ljusa kläder. Numret ställer frågan om kapitalismen kan rädda världen och handlar om det ökade intresset för samhällsansvar och socialt ansvarstagande inom näringslivet.

Tydligt är emellertid att intresset för ökat samhällsansvar inte främst handlar om altruism – det vill säga oegennytta - i stället tyckts det handla om samhällsnytta för profitens skull. Därmed inte sagt att grundarna för Dem Collection eller Hans Strålbergs engagemang inte är äkta och bottnar i en önskan om att göra gott och bidra till samhället. Vad vi menar är att det i dag går att göra pengar på filantropi och socialt entreprenörskap. Det är också uppenbart att retoriken som växer fram runt CSR, socialt entreprenörskap, och liknande uttryck lyfter fram samhällsansvar som en förutsättning för affärsverksamhet. I Veckans Affärer skrivs det om hur en ny form av kapitalism - Capitalism 3.0 - växer fram. Precis som det låter har uttrycket sitt ursprung i USA. På sin blogg skriver Veckans Affärers chefredaktör Pontus Schultz att Capitalism 3.O är ”ansvarstagande som affärsidé”. Det vill säga ett avsteg från samhällengagemang som en fasad utan förankring i praktiken. Vidare menar Schultz att detta är ett avsteg från Milton Friedmans marknadsliberala kapitalism. Men frågan som vi ställer oss är om detta är ett avsteg eller om det i själva verket är ett steg tillbaka?

Capitalism 3.0 kan förstås som vanlig affärslogik - att se marknadsmöjligheter och ta vara på dem. I dag finns ett ökat intresse bland konsumenter för produkter som är miljövänliga och som producerats med goda arbetsvillkor. Det skapar nya affärsmöjligheter. Capitalism 3.0 har därmed likheter med det resonemang som Milton Friedman förde redan på 1960-talet. Friedman förknippas ofta med uttrycket ”the business of business is business” och anses av många ha varit en motståndare till företagens sociala ansvarstagande. Friedman var emellertid inte en motståndare till socialt ansvarstagande. Han menade att företagens sociala ansvar inte sträcker sig längre än till det ekonomiska ansvaret. Det vill säga genom att gå med vinst, betala skatt, producerar varor och tjänster samt anställa personal bidrar ett företag på bästa sätt till samhällsutvecklingen. Är Capitalism 3.0 verkligen en ny form av kapitalism? Handlar det inte om att 1) det växer fram nya affärsmöjligheter i och med ett ökat intresse för samhällsutveckling och milöfrågan; 2) att framgångsrika affärer kräver att företag presenterar sig som engagerade samhällsmedborgare. Med andra ord är inte detta egentligen ”business as usual” i enlighet med Milton Friedmans idéer om företagens ansvarsområde?

Affärspressen uppmärksammar CSR

Under den senaste månaden har Svenska Dagbladet haft en serie artiklar som på olika sätt belyser frågan om företagens sociala ansvar. Idag publicerar SvD Näringsliv en uppföljare på DI:s artikel om Lundin Oils generösa donation på 700 miljoner kronor till Afrika. Artikeln innehåller en intervju med Karolina och artikelförfattaren konstaterar att ”välgörenhet är på modet”. Vi konstaterar å andra sidan att det är på modet att uppmärksamma frågor om socialt ansvarstagande i affärspressen. Ett sätt att förklara den explosionsartade ökningen av aktiviteter och diskussion som rör CSR är just genom mediernas bevakning av frågan.

Antalet artiklar som handlar om CSR har ökat radikalt under de senaste åren – både i svensk och utländsk press. 1996 publicerades de första artiklarna om företagens sociala ansvar – totalt 4 artiklar i Financial Times – 10 år senare publicerades det i snitt en artikel om dagen på temat socialt ansvarstagande i den europiska affärspressen. Under dessa tio år har innehållet också förändrats från svagt kritiskt till att presentera CSR i mera positiva ordalag genom att koppla det sociala ansvarstagandet till företagens lönsamhet.

Trevlig sommar!

Aktiviteten här på vår blogg har varit alltför låg en längre tid. Karolina arbetar ju sedan en tid tillbaka på Ramböll (läs tidigare inlägg om det) och Maria har precis börjat på Cision. Vår forskning lever dock vidare, men i lite lägre takt. Bloggrapporten som utlovades i början av sommaren dröjer ytterligare en tid. Vi kommer båda att vara upptagna på annat håll nu under sommaren vilket gör att blogginläggen kommer fortsätta att vara få i antalet … men, vi ses i höst!

Rapport från Aten

Vi har just återvänt från en konferens på temat media och kommunikation i Aten. Konferensen lämnade mycket till övrigt. Trots detta har vi kommit tillbaka med nya tankar och idéer om media i allmänhet och bloggar i synnerhet.

På måndag förmiddag presenterade professor Tom Johnson från College of Mass Communications, Texas Tech University en studie om tilltron till olika Internetkällor bland politiska väljare i USA. Resultaten visade entydigt att väljarna har stor tilltro till bloggar eftersom dessa anses vara tillförlitliga källor. Däremot hade politikernas egna webbsidor inte lika hög trovärdighet. Dessa resultat är intressanta i relation till vår studie som indikerar att bloggar har låg trovärdighet som källor bland ekonomijournalister. Bloggar fyller alltså olika funktioner beroende på sakområde och läsare.

Konferensen gav oss också insyn i hur nya sätt att kommunicera och interagera växer fram på Internet. T. Ramjaun från The American University, Kairo, Egypten presenterade första kapitlet i hans kommande avhandling som visar hur bloggar allt mindre handlar om text och allt mer om video. Utvecklingen väcker en rad frågor - inte minst på det etiska planet. Vad går gränsen för vem som får filma vad? Och vad får publiceras på webben? Ramjaun erbjöd inga svar på dessa frågor men diskuterar problematiken i sin avhandling.

Veevaete och Schuurman, verksamma på The research group for Media and ICT (MICT) - ett forskningsinstitut med inriktning på ny teknik och konsumentbeteende som är ett samarbete mellan Ghent University och näringslivet - presenterade en studie om mobiltv:s framtid. Studien visade att användare av mobiltv framförallt tittar på tv på morgon och sen eftermiddag i samband med resor till och från jobbet. Fortsättningsvis kommer Veevaete och Schuurman att undersöka möjligheterna och hindren för mobiltv:s etablering i olika europeiska länder.

Veevaete och Schuurmans presentation:



Under tisdagen presenterade bland andra Roel Puijk, verksam vid Lillehammer universitet i Norge. Puijk har undersökt hur media bidrar till att konstruera och presentera olika evenemang. Bland annat har han studerat mediebevakningen av och dess betydelse för vår förståelse för OS i Lillehammer 1994 utifrån olika länders medier.

I övrigt kan vi rapportera att Aten under dessa dygn var invaderat av engelska och italienska fotbollssupportrar som en följd av Champions League finalen mellan Liverpool och Milan. Behöver vi säga att stämningen på vårt hotell – på vilket det bodde 1000 Liverpoolsupportrar - var tämligen låg på torsdagsmorgonen ...

Svagt intresse för vad som händer i bloggsfären bland ekonomijournalister

Nu finns en första, preliminär, version av en rapport med delar av resultatet av vår studie om bloggar och ekonomijournalistik. Denna första rapport är skriven på engelska och vi kommer att presentera den på ”the 5th International Conference on Communication and Mass Media” i Athen i slutet på maj.

Vi vill betona att endast delar av resultaten finns inkluderade i denna rapport. Senare under våren/i början av sommaren kommer vi att publicera en mer omfattande rapport på svenska.
Vi meddelar så fort den är klar!

Den nuvarande versionen av rapporten finns att ladda hem här.

I korthet visar studien att:

• 40 % av artiklarna i den svenska affärspressen år 2006 (från jan, april, sep, dec), som innehåller ordet blogg, refererar till bloggar. 15 % av dessa citerar också bloggar.
• Det finns stora skillnader i attityd till användning av bloggar bland de ekonomijournalister som svarade på enkäten.
• Ungefär 20 % av ekonomijournalisterna uppger att bloggar har blivit ”en viktig del av medielandskapet”, och en lika stor andel anser att det i deras arbete är en ”fördel att veta vad som diskuteras i bloggsfären”.
• Ett fåtal respondenter (knappa 9 %) uppger att de använder bloggar för att hitta information som de kan använda i sitt journalistiska arbete, medan majoriteten (77 %) hävdar att de inte hänvisar till bloggar i deras nyhetsarbete.
• De ekonomijournalister som deltog i enkäten uppger att de använder andra nyhetskällor på Internet i högre utsträckning. Ungefär 50 % av respondenterna uppger att de använder wikis (ex. Wikipedia) för att hitta information som de kan använda i sitt arbete och drygt 80 % använder företags hemsidor.

Intresset för bloggar och användningen av bloggar i ekonomijournalisternas arbete är alltså marginellt. Resultaten indikerar samtidigt en attitydförändring bland respondenterna. Trots att endast ett fåtal ekonomijournalister uppger sig använda bloggar idag för att hitta information till nyheter, instämmer en femtedel av respondenterna i påståendet att bloggar är en viktig del av dagens medielandskap.

För att bidra till kunskap inom detta område är en uppföljningsstudie till denna, om ett år, ett självklart nästa steg för att se hur ekonomijournalisternas attityd och användning av webbaserad information förändras.

Journalisters attityd till och användning av bloggar är en del i en pågående teknikutveckling som håller på att förändra hur och av vem nyheter produceras och publiceras. Ny teknik, såsom bloggverktyg, gör det möjligt för var och en att publicera egna nyheter, vilket på sikt leder till otydligare gränser mellan nyhetsproducent, källa och läsare. Frågor vi ställer oss i vårt fortsatta arbete är: Vad innebär dessa förändringar för den journalistiska professionen och för nyhetsproduktion?

Akademin möter näringslivet

Idag talas det allt oftare om att samarbetet och kontakterna mellan akademi och näringsliv måste förbättras. Tätare kontakt mellan forskare och praktiker förväntas leda till nya innovationer, kunskaper och kompetenser som kan vara till nytta för dem båda. Nyligen publicerade Svenskt Näringsliv rapporten ”Akademin eller verkligheten” i vilken det framgår att det finns ett matchingsproblem mellan studenternas utbildning och det jobb som de verkligen får efter utbildningen. Lösningen på problem, som presenteras i rapporten, är en ökad samverkan mellan akademi och näringsliv.

Ett sätt att reducera dessa matchningsproblem är att stärka samverkan mellan
akademi och arbetsliv. Baserat på svar från 2 200 nyexaminerade universitets- och högskolestudenter har Svenskt Näringsliv nyligen kunnat konstatera att en stor majoritet antingen är missnöjda eller mycket missnöjda med samverkanssituationen under studietiden.

Vår förhoppning är att det inte måste vara akademin eller näringslivet – och att vi framöver inte betraktar dessa som ”två separata världar”. Istället hoppas vi på att kontakterna mellan forskare och praktiker i framtiden kommer att vara självklara och uppmuntras av såväl akademin som näringslivet. Vår vision är att forskare framöver kommer att i allt högre utsträckning kombinera en akademisk karriär med en karriär i näringslivet.

Jag, Karolina, har nu valt att pröva hur detta fungerar i praktiken. Sedan mitten på april arbetar jag på det internationell konsultbolaget Ramböll Management. Konsultföretaget, som specialiserat sig på att arbeta med näringslivsfrämjande insatser inom framförallt offentlig sektor men även privat sektor, kommer att vara min dagliga arbetsplats framöver. Samtidigt kommer jag dock att ha fortsatt täta kontakter med Uppsala universitet och jag kommer även att skriva vidare på olika projekt inom området CSR och media. Min förhoppning är att det ska visa sig att gränserna mellan akademin och näringslivet är betydligt vagare än de ofta framställs – och att det är fullt möjligt att stå stadigt med ett ben i akademi och ett i näringslivet. Vi får se hur det går ...

Vad innebär medialiseringen av näringslivet för dem som hamnar i rampljuset?

I takt med medialiseringen av det svenska näringslivet är det aktuellt att fråga sig vad som händer med de personer som oftast hamnar i rampljuset, nämligen företagsledare. Idag blir allt ofta individen, börs-vd:n, representant för hela organisationen. Carl-Henrik Svanberg är Ericsson. Mediepubliken förväntas förstå, och acceptera, att ”Svanberg” är liktydigt med Ericsson. En snabb sökning i Affärsdatas arkiv från en vecka i april, 2006, visar hur namnet Svanberg ersätter Ericsson i rubriker.



Precis hemkommen från ett jätteintressant seminarium på Handelshögskolan har jag, Maria, fått ny inspiration att fundera på vad den ökade medialiseringen av näringslivet får för konsekvenser för börsbolagens ledarskap. Precis detta är temat för Pernilla Petrelius kommande avhandling som alltså diskuterades på ett seminarium idag. Pernilla går i sin studie på djupet med vad som händer i mötet mellan företagsledare och media. Hur konstrueras ledarskapet genom mediernas rapportering? Hur organiseras och hanteras det ökade mediala trycket av företagsledaren och medarbetare? Var går gränserna för det privata och det offentliga?

Pernilla studerar viktiga frågor i en tid då näringslivets ledare uttrycker en oro över att det mediala trycket – och förväntan om att ledaren självklart ska stå i rampljuset – skrämmer bort duktiga individer från höga positioner. I boken Att välja ledare har Hans de Geer, Ingalill Holmberg och Svenolof Karlsson intervjuat en rad företagsledare som får reflektera över detta. Kapitlet om medias roll i att välja ledare börjar med att slå fast att ”ledaren kan aldrig äga bilden av sig själv” och fortsätter, med ”framgång eller misslyckande – i media personifierar ledaren allt” (sid. 113). Ett citat av Hans Dalborg från samma bok exemplifierar denna personifiering (sid. 125):

Så fort räntan går upp eller ner, så är det en bild av mig eller Lasse (VD:n) i tidningen. Våra ansikten blir bärare av budskapet. I den här personfixeringen
finns ett machosyndrom – allt kokar ner till den ensamma chefen. Allt beror på
honom, ledaren ska fixa allt!

Vi önskar Pernilla stort lycka till i det fortsatta arbetet och ser framemot den stundande disputationen!

Till er läsare önskar vi en trevlig Valborgshelg! Njut av det härliga försommarvädret!

Läs också exempelvis artikeln ”VD-tillvaron liknar en dokussåpa” i Dagens industri, där Pernilla är intervjuad.

Ett stort GRATTIS SuRe!

Våra kollegor och vänner i forskargruppen Sustainability Research Group (SuRe) Handelshögskolan i Stockholm, tog igår hem det nyinstiftade priset för bästa CSR-forskning. Vi stämmer in i ett rungande GRATTIS till välförtjänta vinnare!
Tack för en trevlig tillställning igår på Berns!

Forskargruppen SuRe. Från vänster: Jenny Ählström, Emma Sjöström, Monica Macquet och Susanne Sweet. Bild från HHS.

Att lyssna - en förutsättning för förändring

Rapport från CSR-seminarium Dag 2, Globe Forum

Företagens sociala ansvar var en av frågorna som diskuterades på årets Globe Forum som idag är inne på den tredje och sista dagen. Vi besökte de två seminarier igår som hade fokus på CSR. Under rubriken ”To live your trading philosophy” diskuterade Renée Andersson, etik- och miljöansvarig på Indiska Magasinet AB, och Lars-Olle Larsson, Öhrlings Price Waterhouse Coopers, vikten av dialog med intressenter. Renée, som har en bakgrund inom bland annat Rädda Barnen och Amnesty Business Group, förklarade inledningsvis att hon aktivt sökt sig till att arbeta med ansvarsfrågor i ett företag då hennes erfarenheter har visat att dessa organisationer många gånger är förändringsvilliga. De företag hon har arbetet med eller i har haft en större vilja att ta risker för att skapa förändring jämfört med många andra organisationer, menade hon.



Indiskas 80 butiker ger organisationen makt att faktiskt åstadkomma förändring i jättelandet Indien – något som Renée menar att de också har lyckats med. Från i slutet av 1990-talet har Indiska arbetat med aktivt med att hitta system för att utvärdera och förbättra arbetsförhållandena hos sina leverantörer. Renée har själv besökt alla leverantörer upprepade gånger, och hon eftersöker en ”respektfull dialog” med ansvariga på fabrikerna. Hon varnar för att begå samma misstag som hon tycker sig ha sett för mycket inom biståndsverksamhet – att inte lyssna på de lokala aktörerna. Om vi ska nå hållbar förändring måste det ske i samarbete och vi måste visa förståelse för deras villkor. Alltför ofta glömmer vi bort att lyssna på dem vi ska förändra hos, menar Renée.

Indiska har arbetat fram en egen uppförandekod som består av tio punkter och som samtliga i stort sett bygger på nationell lag i de länder de verkar i. Nationell arbetslagstiftning är ofta mycket bra, men det stora problemet är att den inte efterlevs. Indiskas arbete handlar därför mycket om att utbilda både chefer och anställda om lagens innehåll – att medvetandegöra och därigenom skapa förändring.

I höstas gjorde Uppdrag Granskning ett kritiskt reportage av bland annat Indiskas leverantörer (se Indiskas kommentar till reportaget här). Mediernas agerande, menar Renée, har gjort att jag idag förstår att vi måste vara ännu tydligare med att betona att vi förstås inte kan ge garantier för att det aldrig finns missförhållanden hos våra leverantörer. Vi kan bara berätta hur vi arbetar och vad vi tror på. Men så länge vi inte äger dessa fabriker kan vi inte ha full kontroll om vad som händer där.


Lars-Olle Larsson liknar medierna i dessa fall för gamar som gör sina nedslag. Han lyfter fram externt granskade redovisningar av CSR-arbetet som lösningen på problemet – dessa kan inte journalister gå emot, menar han. Undertecknade håller med om att det är viktigt att redovisa vad företag gör inom området. Men frågan är om inte den som vill skapa rubriker kan göra det oavsett vilken rapport han eller hon har i handen?