Den sociala webben förstärker de etablerade webbmedierna

Vi har i dagarna återigen grottat ned oss i nyhetsflödet på nätet om den förre AMF-vd:n Christer Elmehagens pensionsavtal. Tanken är att det konferenspapper vi presenterade på konferensen EGOS i sommar nu ska bli en artikel. Ni kanske minns turerna kring den höga ersättningen till AMF:s tidigare vd som pågick under några veckor i mars och april 2009. Det började med Dagens Industri avslöjade att Christer Elmehagen, före detta vd på AMF, och Ingvar Skeberg, dåvarande vice vd, hade flyttat pensionspengar (återtag) för att undvika AMF:s planerade nedskrivningen på 8 procent. Relativt snabbt blev Christer Elmehagen den som fick stå i det absoluta mediala fokus då Svenska Dagbladet avslöjade att han under sin tid på AMF hade tjänat över 100 miljoner kronor. Lite senare förändrades spelplanen på nytt och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin fick stå i skottgluggen för mediernas intensiva bevakning. I egenskap av ägare och tillika styrelseledamot blev Lundby-Wedin – som gjort sig till en av de främsta kritikerna till höga vd-ersättningar – ett tacksamt mål för mediernas fortsatta nyhetsberättelse om Elmehagens skyhöga pensionsavtal.


Bonusfrågan är fortfarande i dag på dagordningen, men då våren 2009 – när finanskrisen sedan länge var ett faktum – var den stekhet. SEB:s Annika Falkengren blev ”girighetens ansikte” när det blev känt att hon i stället för bonus fick en fast löneökning på inte mindre än 2 miljoner. Engagemanget för ersättningsfrågor var alltså brett och stort. Därför är det knappast förvånande att vår studie av hur nyheter florerade på nätet i samband med AMF-skandalen också skapade en våg av diskussion i den svenska bloggosfären och på webbsajternas kommentarsfält. Antalet artiklar om Elmehagens pensionsavtal som publicerades på de stora etablerade mediernas nyhetssajter (aftonbladet.se, expressen.se, dn.se, svd.se, di.se, va.se och affarsvarlden.se) motsvarar antalet inlägg som skrevs i den svenska bloggosfären på samma tema under perioden mars och april 2009. Till skillnad från nyhetssajterna skrev de flesta av bloggarna dock endast ett inlägg var om händelsen.

I en tid då det ofta pratas om att ny kommunikationsteknik – som gör det möjligt för oss alla att bli nyhetsproducenter över en natt – skulle hota den etablerade journalistiken visar vår studie precis det motsatta. Trots att inläggen i bloggosfären var lika många räknat i antal var det på de etablerade mediesajterna som nyhetsagendan slogs fast. En genomgång av innehållet på blogg- och nyhetsplats visar tydligt att bloggarna under hela perioden förhöll sig till de etablerade mediernas innehåll och nyhetsvinkel. Trots att nyhetsproducenterna på webben blir allt fler visar nyhetsflödet om Elmehagens pensionsavtal alltså att en och samma nyhetsvinkel av händelseförloppet dominerade.

Dessutom. Var pågick egentligen diskussionerna om Elmehagens pensionsavtal och Wanja Lundby-Wedins vara eller icke vara som LO-ordförande? Inte i bloggosfären. De flesta blogginlägg hade inga eller ett fåtal kommentarer. Sammantaget under perioden hade dock de etablerade medierna (se ovan vilka som ingick i studien) över 9000 läsarkommentarer i samband med artiklar om AMF-affären. Därigenom blev de etablerade medierna starka plattformar för sociala medier – där skapades incitament för användarna att dela med sig av tankar och idéer. Löpande under perioden publicerades webbartiklar som uteslutande baserades på användarnas diskussioner i kommentarsfälten. Genom att dela med sig i form av bland annat läsarkommentarer är användarna själva med och förstärker de etablerade mediernas självklara roll som främsta nyhetsproducenter på webben.

Interaktiv politik

Under konferensen ”The Future of Journalism” på Cambridge University (som vi båda besökte förra veckan och bland annat presenterade vår studie om bloggar och ekonomijournalister – se vårt inlägg om detta på Memacs projektsajt och där finns även pappret att ladda ned för intresserade) diskuterades betydelsen av ny teknik och nya sociala medier för dagens journalistik. Att sociala medier har en betydelse för vårt samhälle råder det inga tvivel om. Frågan är dock hur och på vilket sätt denna nya teknik har relevans?

I Svenska Dagbladet den 15 september kunde vi läsa att ”Sociala medier avgjorde valet”. Artikeln redogjorde för betydelsen av sociala medier såsom Facebook, Twitter och bloggar i det norska Stortingsvalet. Av artikeln framgår att dessa medier användas flitigt av Arbeiderpartiet i valkampen. Jens Stoltenberg säger till SvD att de sociala medierna gjort det enklare att komma i kontakt med väljarna. Vi vet att sociala medier länge har spelat en stor roll i den politiska världen i USA – inte minst i samband med Barack Obamas valkampanj. Arbeiderpartiets lyckade användning av sociala medier visar att dessa kanaler nu har etablerats på allvar även i den nordiska politiken – och vi kan räkna med att de kommer att spela en stor roll även i nästa års val här hemma (även om Kullin är kritisk med tanke på den begränsade användningen bland partitopparna).

Det norska stortingsvalet väcker inte enbart frågor om förändringar i medielandskapet och om journalistikens utveckling. Det ifrågasätter även traditionella mediers roll som tredje statsmakt. Idag tycks det som att den tredje statsmakten i lika stor utsträckning verkar på webben i form av engagerade medborgare, företag och intresseorganisationer. Har de traditionella mediernas roll som budbärare mellan politiska företrädare och väljare spelat ut sin roll? Utvecklingen på webben gör också att det växer en mer interaktiv politik där dialogen mellan politiker och väljare sker direkt i stället för via tryckt press och tv-sändningar.