”Bankerna måste ta sitt samhällsansvar”

För några veckors sedan hörde vi Finansminister Anders Borg uttala sig om att bankerna måste ta sitt samhällsansvar. Och i dagarna har vi hört Näringsminister Maud Olofsson säga att GM måste ta sitt ansvar. Men vad innebär detta att näringslivet ska ta sitt ansvar? Vad har vi för förväntningar på företagens ansvarstagande? Och vad betyder egentligen ordet ansvar?

I samband med att vi skriver på vår kommande bok om just ansvarsbegreppet inom Libers begreppsserie har vi fått tillfälle att fundera och reflektera över innebörden av ordet ansvar. Frågan om vem som har ett moraliskt ansvar och vad det egentligen innebär har diskuterats inom moralfilosofin och affärsetiken. Frågan har handlat om huruvida ett kollektiv såsom ett företag kan ha ett moraliskt ansvar – kan vara ett moraliskt subjekt – eller om det endast är individer som kan ha ett sådant ansvar.

I relation till näringslivet har diskussionen om företagens utvidgade ansvar vid sidan av ekonomiskt och juridiskt ansvar har pågått under lång tid. Klart är att många anser att företag som juridiska subjekt även kan vara moraliska subjekt i bemärkelsen att de faktiskt har ett ansvar utöver det rent juridiska ansvaret. Under 1950-talet diskuterades företagsledarens ansvar för samhället. På 1970-talet till tog debatten och en neoliberal syn på företagande fördes fram av bland andra Milton Friedman som menade att företagen främst ska tillgodose aktieägarnas intressen. Genom att ta ansvar för att företaget går med vinst, kan betala skatt, behålla personal och producera varor och tjänster bidrar företaget på bästa sätt till samhällsnyttan.

Efter 2000-talet har dock förväntningarna på företagens ansvarstagande skiftat. Idag förväntar vi oss att företag inte bara ska ta ansvar för att de gör vinster utan även ska ta ansvar för hur de gör vinster. Det vill säga att de inte trampar någon på tårna på vägen mot avkastning. Vi förväntar oss även att företagens ska bidra till lösningar på globala problem såsom fattigdomen i världen - åtminstone om man ska se till bakgrunden med FN:s initiativ Global Compact. Under de senaste 10 åren har våra förväntningar på företagens ansvar tagit nya vägar. I förrgår pratade vi om företagens ansvar i leverantörsleden – ett ansvar för goda arbetsvillkor i tredje världen. I går när klimatkrisen stod överst på agendan pratade vi om företagens ansvar för klimatförändringarna. Och i dag när vi står mitt i en global finanskris pratar vi om företagens ansvar för samhällsekonomin.

Dagens finanskris har aktualiserat debatten om gränserna för och förväntningarna på företagens ansvar. Vilket ansvar har företagen under ekonomiska kriser? På vilket sätt ska företag ta ansvar i en stabil samhällsekonomi? Har företagen ett ansvar för att inte bidra till massarbetslöshet och en försämrad samhällsekonomi? Eller ska företagen främst ta ansvar för aktieägarnas intressen – att säkerställa framtida vinster?