EU:s CSR-arbete - en fråga om protektionism?

Under torsdagens CSR Workshop väcktes denna fråga. Enligt Elisabeth Dahlin från Globalt Ansvar har EU:s CSR-politik tagit en skrämmande utveckling genom att den kommit att likna protektionism. Europeiska produkter marknadsförs genom att lyfta fram Europas goda arbetsvillkor till skillnad från andra regioners arbetsvillkor. Därigenom kan man diskutera om EU:s CSR-engagemang egentligen är ett sätt att säkra den europiska arbetsmarknaden genom att konkurrera ut icke-europiska varor som inte uppfyller samma krav på goda arbetsvillkor.

Liknande argument känns igen från diskussionen om huruvida utvecklingsländer gynnas eller missgynnas av märkningar såsom Fair trade/rättvisemärkt. Rättvisemärkning syftar till att skydda odlare från att få alltför låga priser samt ser till att odlarna har bra arbetsvillkor. Det vill säga även om världsmarknadspriset på kaffe sjunker under produktionskostnaderna så garanterar Rättvisemärkt att deras odlingar får ett högre pris. Kritikerna har emellertid hävdat att märkningar såsom Rättvisemärkt har för höga sociala kriterier som de lokala odlarna inte kan uppfylla, vilket medför att de riskerar att konkurreras ut av odlingar ägda av företag från industriländerna. Med andra ord kan sociala märkningar också komma att fungera som ett handelshinder snarare än ett stöd till utvecklingsländernas egna odlingar. Huruvida detta är fallet eller inte är föremål för en pågående diskussion.